Döden som utställning

 

I en allt mer narcissistisk kultur måste människan ta till allt värre extremer för att få den uppmärksamhet som hennes narcissistiska natur kräver. En man har gått till ytterligheter och köper lik från kinesiska fängelser för att kunna flå dem, stoppa upp dem och skicka dem på turne runt jorden. Ovanligt förvisso men återigen, ingen vet namnet på upphovsmannen. Begreppet upphovsman används i brist på bättre titel på en person som åstadkommit något så makabert. Är det konst? Nej, det känns mer som en gravskändning och som att en pervers nekrofil fått förverkliga sin våta dröm.

Det är troligtvis inte konstnärligt och politiskt korrekt att ha den här synen på turnerande lik. Troligtvis är det nån högkulturell kritiker och åsiktsmaskin som upplever det högst hädiskt att man refererar till en utställning som till en gravskändning och nekrofil perversion. Upplevelsen av kränkningen tas dock med ro. Det är värre med liken som skändats och som fått skänka sina kroppar till en person som behöver uppmärksamhet och stimulans av sin narcissistiska personlighetsstörning. Hur mår en värld där människorna tycker att det är helt normalt att skinnflå fångar? Vilken typ av konst kommer att skapas i den världen i framtiden?