Är graffiti en konstform?

Det har debatterats flitigt om huruvida graffiti är konst eller ej. Många anser att det främst utgör klotter och relaterar omedelbart graffiti till skadegörelse på husväggar och fasader där det inte hör hemma. Andra ser det som något heligt att ta till för att sprida budskap eller för att lysa upp den annars så gråtrista tillvaron med lite färg. Och man måste ändå säga att även om vissa motiv utgör klotter så finns det också fasader som är rena konstverken och där man mer än gärna stannar till för att ta ett foto som inspiration.

Det finns som sagt många delade åsikter om denna sorts ”vandalism” och faktum att graffiti syns i princip överallt, så har de flesta också en åsikt om det – oavsett om den må vara negativ eller positiv. I vissa städer är graffitin så påtaglig att den har blivit synonym med staden i övrigt och i viss mån har den blivit ordentligt uppskattad och laglig till på köpet. Se bara på Berlin som trots sin växande kapacitet och stegrande positiva rykte, ändå har områden där inte en enda husfasad är fri från det. Och tas det bort är det likväl där igen, som på beställning. Graffiti tycks till och med fungera som inspiration för andra produkter – när du besöker ett tryckeri i Stockholm t.ex. så går det att se många produkter, bokomslag och annat där graffiti utgör en viktig del.

I mångt och mycket liknar graffiti-debatten den debatt som omger konst i allmänhet – det vill säga vad är konst och hur bör det uttryckas. Vilka åsikter väger tyngre och vad är rätt och fel och finns det ens rätt och fel i den meningen?

Graffiti – en väckarklocka för känslor

Man må vara negativt inställd till graffiti överlag, men nog väcker det känslor, alltid. Denna sprejkonst har rotat sig så att den är stört omöjlig att ignorera. Detta har lett att graffiti till och med har egna festivaler där konstnärer tävlar om att skapa det mest uppseendeväckande konstverket, bara genom ett antal spraydunkar och en stor dos kreativitet.

Framför allt har det varit den yngre generationens uttryckssätt, medans de äldre har fnyst och rynkat på pannan för att avfärda det som vandalism. Men nu börjar faktiskt acceptansen att lägga sig och till och med den äldre generationen har mjuknat en aning vad gäller graffiti. Detta har i sin tur lett till att det kan erkännas betydligt mer som en konstform, såvida det inte bara består av en knasig text som ingen kan läsa förutom ”sprayaren” själv. Idag har graffitin börjat ses som nyskapande och intressant och den forna tidens stämpel som klotter börjar blekna.

Kulturmärkt

Numera finns det till och med graffiti-konstverk som är kulturmärkta. I Norrköping och i Stockholm finns några sådana exempel. Bromsten har målningen Fascinate och Norrköping har Kolhamnens fasader som rikt ”kulturminne”.

Förmodligen kommer allt fler målningar att tas om hand för att skyddas i framtiden och dåtidens klotter har nu vänts till något vackert och uppfinningsrikt att se på.